Sydsvenskan - Nyheter dygnet runt - Sydsvenska Dagbladet Sn”llposten - Samtidigt

Han fick plats pÂ Moderna museets vÂrutst”llning f–r samtidskonst och svarade med tjugotvÂ mÂlningar av Markus Andersson, som enligt Ingela Lind alltsÂ ”r nationalsocialist.
– Markus Andersson ”r en sopa, det omd–met stÂr jag f–r, s”ger MÂrten ArndtzÈn, konstkritiker.

Det har varit tyst om Dorinel Marcs installation pÂ Moderna museet i Stockholm av Markus Anderssons mÂlningar. Uppm”rksamheten har i st”llet g”llt en plagiatanklagelse. Ett fotograf h”vdar att Markus Andersson kopierat en bild av Christer Pettersson. Foto: Kent Hult

I Kulturnytt i P1 sammanfattade ArndtzÈn Markus Anderssons mÂlningar sÂ h”r:
”Brunmurriga, deprimerande flacka och livl–sa saker t”ckta med tjocka lager blank fernissa. Kitschigt idealiserande portr”tt av ’martyrer’ som Theo van Gogh och Pim Fortuyn; stormande hav och nakna blondiner utspillda –ver djurf”llar.
Smakl–st, politiskt suspekt och illa utf–rt alltsÂ.”
– Hans konst ”r nationalsocialistisk – eller r–r sig i alla fall i n”rheten av den kulturen, s”ger Ingela Lind. Jag kan ganska mycket om Tredje rikets konst, och jag ser samma koder i Anderssons tavlor. NÂgot slags fornnordisk storvulenhet.

Jag tar lokalbuss 574 frÂn Uppsala tÂgstation och Âker fyrtio minuter rakt ut i evigheten. Sn–vallar med tunn isskorpa. H”r finns en Balders pub och en Frejas sl–jdbod. Vid macken i byn Harbo v”ntar Markus Andersson med jeep, kl”dd i f”rgade byxor och tjocktr–jor.

N”r Dorinel Marc meddelade Moderna museet att han t”nkte g–ra en installation av Markus Anderssons konst uppstod diskussion. Sj”lv skulle ansvariga kuratorn Magdalena Malm aldrig ha kontaktat honom. ”Ruggiga”, s”ger museets pressekreterare Paulina Sokolow om Anderssons bilder.

Museet godk”nde ”ndÂ tavlorna eftersom de inte bryter mot nÂgon lag. Museet s”ger sig inte ha r”tt att pilla i nÂgon av de inbjudna konstn”rernas installationer. Trots att museet inte uppskattar Markus Anderssons v”rderingar har man fortfarande fullt f–rtroende f–r Dorinel Marc, och hans ”fingertopps-k”nsla f–r k”nsliga ”mnen i samh”llsdebatten och konstv”rlden”, enligt pressekreteraren Paulina Sokolow.

Sj”lv ”r Markus Andersson inte f–rvÂnad –ver att ha blivit inbjuden till Moderna museet.
– Nej, jag k”nde det n”r jag mÂlade syndabocksserien: f–rr eller senare kommer de h”r ut, jag bara k”nde det, s”ger han.

Markus Andersson och sambon Anna Bergqvist, i r–d- och vitrutig kl”nning, st”ller fram arraksbollar, snabbkaffe och hett vatten i bucklig termos. Stugan ”r bara fyrtio kvadratmeter och utanf–r ena kortv”ggen betar lurviga fÂr.
I syndabocksserien finns ett portr”tt av skinnskallen Daniel Wretstr–m, misshandlad till d–ds i Stockholmsf–rorten Salem 2000 och upph–jd till martyr av svenska vit makt-grupper. Wretstr–m ser pojklik och r”dd ut i Markus Anderssons tolkning. I bakgrunden en eld. Verktiteln lyder ”De f–rlorade dr–mmarnas skog 1”.

Markus Andersson hade l”ste Jan Guillous historieskrivning –ver sextonhundratalets h”xbr”nningar och sett spÂr in i vÂr samtid.
– Efter att Daniel Wretstr–m m–rdats refererade man till honom som ”den lilla nazisten”. Det ”r or”ttvist att en ung s–kande m”nniska ska kategoriseras som ”den lilla nazisten” efter sin d–d.
– Mobbningstendensen pÂminner om h”xprocessen. Ÿven dÂ br”nde man h”xor f–r att f–rsvara det goda. Det ”r farligt om det blir legitimt att m–rda vissa, men inte andra. F–r enkelspÂrigt.

Markus Andersson ser sj”lv inte sin konst som rasistisk. Han s”ger sig vilja problematisera offentliga sanningar, han uppfattar att medier st”mplar vissa grupper som rakt igenom goda eller onda. Med syndabocksserien vill han lyfta vad han uppfattar som smutskastade individer ovan den svartvita mediedramaturgin.

Nu stryker han sig –ver –gonen med fingrar som ”r fl”ckiga av f”rg. I kulturv”rlden finns, s”ger Markus Andersson, en r”ds-la f–r ursprunglighet, f–r hembygden. Oikofobi, kallar han detta f–rkastande av svenska sedvanor.

Begreppet (oiko betyder hem pÂ grekiska) lanserades av den konservative brittiske filosofen Roger Scruton och en internets–kning visar att begreppet g”rna anv”nds av svenska nationalister.

Kritiska mediereaktioner pÂ Modernautst”llningen har bekr”ftat kulturelitens oikofobi, upplever Markus Andersson. N”r Dorinel Marc visat hans bilder f–r konstskolestudenter har de gissat att Andersson h”rstammar frÂn en –ststat, sÂ kitschig och fr”mmande framstÂr hans konst i Stockholm i dag.

Markus Andersson k”nner sig utst–tt pÂ tvÂ plan. Figurativt mÂleri i oljef”rg anses f–rlegat i samtidskonsten. Och i motiv-valet romantiserar han ett forntida Sverige. PÂ en tavla stÂr en liten blond pojke vid en stor runsten. Tavlan kan tolkas som en reaktion pÂ ett skuldbel”ggande av den vite mannen och hans historia, resonerar Markus Andersson.
Ta fler arraksbollar, uppmanar han.

Markus arbetar deltid som konstl”rare pÂ Medborgarskolan och Folkuniversitet i Uppsala.
– MÂnga elever vill l”ra sig traditionellt mÂleri. Jag har aldrig tvingat nÂgon till det. Men det finns en naturlig –nskan.

Kanske har han r”tt i det. En s–ndag, framf–r Markus tavlor inne pÂ Moderna museet, tycks bes–karna mest kittlade.
– Det ”r sÂ ber”ttande, s”ger Sara Lundberg som sj”lv mÂlar. Man k”nner ett obehag, men ett lite attraktivt obehag.
– Den h”r typen av mÂleri ”r pÂ v”g tillbaka. Man ser det hos konstn”rer som Karin Mamma Andersson och Linn Fernstr–m. Jag tycker det ”r kul. Jag ”r svag f–r h–torgsmÂleri, s”ger hon.

Dorinel Marc, ansvarig f–r att tavlorna h”nger d”r, ”r en 42-Ârig politisk flykting frÂn Rum”nien som pratar snabbt, snabbt, snabbt bakom ett stort sk”gg.
N”r Marc satt i juryn f–r Liljevalchs vÂrsalong 2002 fick han ett hotfullt mejl av nÂgon som kallade sig Theoderik, det var Markus Andersson.

Nu stÂr Dorinel pÂ Modernas golv och citerar and”ktigt ur brevet:
”SÂg h”romdagen den illavarslande utst”llningen pÂ Liljevalchs.
Utst”llningen pÂ Liljevalchs vittnar om ett sÂ perverterat och destruktivt ideal att jag ser en tr–st i det kommande Ragnar–k.

Juryn till detta spektakel borde s”ttas i skampÂle pÂ huvudstadens torg, till allm”nt bespottande och hÂn.”

– Det var sÂÂÂ starkt, s”ger Dorinel Marc. Det var sÂ fint skrivet. Apokalyptiskt. Poetiskt pÂ gammeldags arkaiskt sprÂk.
– ”Du har apokalyptiska visioner, Theoderik”, skrev jag tillbaka.

Sj”lv invandrare k”nner Dori-nel Marc sympati f–r Markus Anderssons utanf–rskap. Han s”ger sig vilja bjuda snobbarna i konstv”rlden pÂ chockterapi genom att kvotera in Andersson direkt till elitnivÂ. H”r ligger nog ber”ttelsens ironi: svensk h–gerextremism har hamnat pÂ Moderna museet – pÂ grund av mÂngfaldst”nk.
– Det ”r lite krut i det h”r, s”ger Dorinel Marc och blickar ut –ver de tjugotvÂ tavlorna. Man skulle kunna s”ga att det ”r ett altare –ver det nya Sverige.

”Nationalist-romantiskt”, ”r Dorinel Marcs genrebest”mning.
– Man kan uppleva Markus konst som h–gerorienterad, att s”ga nÂgot annat vore att ljuga. Men han komplicerar den ocksÂ genom att i syndabocksserien portr”ttera Mijailovic och Cats Falk som var judinna. Det blir inte propaganda.
Dorinel Marc har noterat att svenska vit makt-r–relser inte mÂlar.
– Samma sak med romerna. Grupper som stÂr lite utanf–r samh”llet saknar ofta bildkonst.
– De tysta ”r de farliga. SÂdana som Markus skulle vara samh”llsfarliga om de inte hade konsten. SÂ l”nge man kommunicerar utÂt och fÂr reaktioner har man en chans att utvecklas.

Men k”nner inte du som invandrare f–rakt f–r Markus Andersson?
– Det ”r livsfarligt att f–rs–ka undanr–ja kritik. Om jag kommer till ett land vill jag h–ra vad de tycker om mig. Det ”r d”rf–r jag tycker om Sverige. F–r h”r ”r kungen kvar. Han kan leva sida vid sida med kommunister och nazister. Fy fan, det ”r stort. De giftiga ormarna och zebrorna lever sida vid sida med kossorna och grisarna. Det ”r mÂngfald, att leva med sina fiender.

TvÂ meter bakom oss pÂ Moderna museet har konst”ren Ola Pehrson en lÂngsmal installation som gestaltar Unabombarens g”rningar.
– Det ”r ingen som anklagar Ola Pehrson f–r att han skulle vara Una-bombarfetischist. Om man v”ljer r”tt estetik ”r det okej.

Nu har Moderna museet dessutom k–pt installationen, ber”ttar Dorinel Marc.
– De kanske avgudar Unabombaren? Jag vill inte s”tta dit Ola Pehrson, bara ber”tta hur konsten fungerar. Eftersom han har dekonstruerat Unabombaren till objekt reagerar inte folk pÂ det problematiska, s”ger Dorinel Marc.
– Folk reagerar pÂ Markus Andersson f–r att hans motiv ”r tydligt f–rest”llande. Ungef”r som tidningsbilder. Man tror att det ”r verkligt.

NÂgon stor mediedebatt har dock inte f–ljt pÂ Dorinel Marcs installation. Publiken har inte kastat tomater. Uppm”rksamheten har i st”llet g”llt en plagiat-anklagelse. Ett fotograf h”vdar att Markus Andersson kopierat en pressbild f–rest”llande Christer Pettersson.
Ingela Lind pÂ Dagens Nyheter ”r f–rbluffad.
– Jag saknar en diskussion om hur en konstinstitution ska g–ra i en sÂdan h”r situation. Vilka gr”nser har man? Kan man i princip ha en konstn”r som styckar lik? Det ”r kanske vad Marc avsl–jar: den liberala konst-institutionen vÂgar inte ta debatten om var dess gr”nser gÂr.

Ingela Lind v”grar st”lla upp pÂ sensmoralen i Markus Anderssons budskap: Att utn”mna en ung nazist eller en ministerm–rdare till syndabock, som Andersson g–r, inneb”r att vi alla ”r medskydliga till deras d–d.
Att inte fler reagerat mot tavlorna tror Ingela Lind beror pÂ att intellektuella i dag ”r r”dda f–r att st”mplas som fundamentalister, som konstn”rliga bakÂtstr”vare och motstÂndare till yttrandefriheten.

Moderna museet ser det inte som sin uppgift att f–lja upp utst”llningen med en debatt. Kuratorn Magdalena Malm kan tycka att de skulle varit tydligare i etiketteringen av verket, ber”ttat vem Markus Andersson ”r.
– Men det kan bli lite krystat om vi ska s”ga: ”hallÂ, det h”r ”r ett kontroversiellt verk, kan vi inte diskutera det lite!” Det ”r inte riktigt vÂr uppgift, s”ger hon.

MÂrten ArndtzÈn, konstkritiker pÂ Sveriges Radio, f–rstÂr tystnaden.
– Markus Andersson deltar inte i Modernautst”llningen som konstn”r, utan som Dorinel Marcs ready-made. Ett stycke l”skig verklighet, omg”rdat av feta citattecken. Och hur fan debatterar man med ett sÂdant?
En ready-made ”r enligt NE ”en ben”mning pÂ ett konstverk som vanligen bestÂr av massproducerade f–remÂl, eller delar av sÂdana, vilka har tagits ur sitt ursprungliga sammanhang och placerats i en ny konstn”rlig kontext”. I den nya kontexten ”ndras inneb–rden.
– Om Moderna museet sj”lv bjudit in Andersson hade det d”remot tagit hus i helvete. DÂ hade man varit tvungen att ta honom pÂ allvar. I synnerhet om han hade kunnat mÂla ocksÂ.

Visst ser MÂrten ArndtzÈn spÂr av unken nationalism i de tjugotvÂ tavlorna.
– Men Markus Andersson verkar mer vara en sÂn kille som gillar ”Arkiv X”. En konspirations-teoretiker med en paranoid relation till offentligheten.

Detta har h”nt

Provokat–ren Dorinel Marc uppl”ts plats pÂ Moderna museets vÂrutst”llning f–r samtidskonst, som pÂgÂr till 7 maj.

Dorinel Marc valde att st”lla ut den tidigare relativt ok”nde konstn”ren Markus Andersson.

Konstkritiker uppfattar oljemÂlningarna som h–gerextrema och unkna. DN:s Ingela Lind j”mf–r Markus Andersson med Ultima Thule.

Moderna museet st”ller ”ndÂ ut tavlorna eftersom institutionen inte anser sig ha r”tt att pilla i Dorinel Marcs installation. Sj”lva skulle de dock aldrig bjuda in Markus Andersson.

Under 2005 hade Moderna museet 613421 bes–kare.

Vem ”r Dorinel Marc?

42 Âr.

Kom till Sverige frÂn Rum”nien som politisk flykting 1987.

Blev mont–r pÂ Scania. Tecknade, mÂlade och gjorde smycken pÂ fritiden.

gnar sig Ât en konstform han kallar ”live-kritik”. PÂ utst”llningar och f–redrag delger han publiken sina Âsikter och livserfarenheter live.

F–rs–rjer sig som konstn”r, utst”llningskurator, debatt–r och pedagog.

Utbildad pÂ Konstfack och Kungliga Konstakademin.

Vem ”r Markus Andersson?

Jobbar deltid som l”rare i konst pÂ Medborgarskolan och Folkuniversitetet i Uppsala.

Driver ett sommar–ppet galleri pÂ sl”ktgÂrden S–r”ngen i Harbo utanf–r Uppsala. Galleriet kallar han Theoderik Hall.

Ÿr med i tvÂmansf–reningen Uppsalamystikerna, som vill slÂ ett slag f–r det figurativa mÂleriet.

Gillar Roger Pontare.

Tipsa en v”n

Skriv ut